torsdag 8 juli 2010

”I jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas ska en arbetssökande erbjudas arbetsuppgifter hos en anordnare (arbetsgivare).”

Jag har träffat en person, vi kan kalla honom Max, som har hamnat i en karusell som ingen annan än arbetsförmedlingen har stoppknapp till. Det här är hans historia.

I början av 2010 påbörjade Max en utbildning, via arbetsförmedlingen, på Miroi. Utbildningen skilde sig helt från Max tidigare studie- och arbetslivserfarenheter. Tanken var att hitta nya vägar och möjligheter till ett jobb. Max har gått arbetslös under många år och på grund av en tidigare ryggskada är han begränsad i vilken sorts arbete han kan ta.

Ett par veckor innan utbildningens slut avbryter arbetsförmedlingen Max utbildning. De flyttar över honom till Jobb- och utvecklingsgarantin fas tre och ber honom lämna Miroi en onsdag för att på torsdagen infinna sig klockan sju på en anvisad praktikplats.

”Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att erbjuda personer, som varit utan arbete en längre tid, aktiviteter för att de så snabbt som möjligt ska hitta ett arbete.”

Praktikanordnaren är hans gamla jobb. Det jobbet han haft till och från sedan han var 15 år, men som han aldrig blivit anställd på. Max är idag 39 år.

”Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att erbjuda personer, som varit utan arbete en längre tid, aktiviteter för att de så snabbt som möjligt ska hitta ett arbete.”

Dag ett säger anordnaren uttryckligen att Max inte kan få ut sina 20 lovdagar han har möjlighet till som inskriven i fas tre. Han kan möjligtvis, efter påtryckningar från Max, ge honom en vecka ledighet under sommaren om det är så att ordinarie personal inte ska ha semester. Max är nämligen där för att täcka upp för semesterledighet, något som anordnaren bekräftar.

”Sysselsättning i fas 3 kan bestå av arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som ordinarie personal inte hinner med och som höjer kvalitén i verksamheten.”

För att få stöd och hjälp kontaktar Max Arbetsförmedlingens kundrelationer eftersom den dåliga relationen med Max arbetsförmedlare håller på att utredas internt - tror Max. Det visar sig i efterhand att platschefen som ska kolla upp Max arbetsförmedlare istället kontaktar arbetsförmedlingens chef och säger att allt är utagerat, Max kontaktas aldrig och får således ingen möjlighet att komma till tals.

Även facket kontaktas och lovar att ställa upp för Max. Arbetade timmar som Max utför under praktiken, då ordinarie personal är ledig, ska skrivas upp för att facket sedan ska kunna ta strid för Max del och se till att han får lön. Max ordnar sig samtidigt en ny praktikplats och meddelar detta till sin arbetsförmedlare.

Arbetsförmedlingens kundrelationer kontaktar samtidigt anordnaren av Max nuvarande praktikplats. De är missnöjda med de svar som anordnaren ger dem om hur praktiken är upplagd.
Max blir under fikarasten samma eftermiddag ombedd av handledaren på praktikplatsen att så snart som möjligt lämna arbetsplatsen och se sig om efter en ny praktikplats. Han vill bara ha positiva medarbetare. Max stannar ändå kvar dagen ut i rädsla för avstängning.

Dagen efter kommer ett möte till på arbetsförmedlingen. Max har med en representant från facket, Max arbetsförmedlare är där, likaså arbetsförmedlingens chef. Anordnaren har sagt upp Max praktikplats, enligt arbetsförmedlaren, eftersom han tycker att Max har ett olämpligt uppförande. Max får inte veta vad anordnaren har sagt om honom eftersom arbetsförmedlaren inte vill berätta. Max avviker således från mötet för att tala med anordnaren och fråga om han sagt något olämpligt och om praktikplatsen är avbruten. Så är inte fallet – enligt anordnaren.

Tillbaka igen på mötet informeras Max om att han inte heller får byta praktikplats och att de ser det som en stor möjlighet för honom att gå tillbaka till praktikplatsen som helt plötsligt står till förfogande igen. Det enda möjliga är att gå tillbaka, alternativt en avstängning på nio veckor.

Då man har hamnat i tredje fasen har man ingen möjlighet att överklaga beslut som rör ens aktivitetsstöd, man är rättslös. Fas tre är frivillig. Antingen ingår man i tredje fasen och bortsäger därmed sina rättigheter som lägsta lön och semesterersättning. Arbetslagsstiftning och kollektivavtal gäller bara på arbetsmarknaden, alltså mellan arbetsgivare och arbetstagare. Frivilligt kan därmed diskuteras. En avstängning är sista anhalten ut ur alla system. Ersättningen upphör i 45 dagar (nio veckor), rätten till försörjningsstöd från socialkontoret upphör eftersom de arbetar parallellt med arbetsförmedlingen och får på så sätt den version om den avstängda som lämpar sig bäst – för arbetsförmedlaren.

Anordnaren av praktikplatsen får 225 kronor per dag för att täcka handledarkostnader. Max handledare behöver inte finnas där Max jobbar, han behöver bara kunna nås via telefon.
Och visst är Max välkommen tillbaka, så länge han garanterar att han inte kontaktar facket eller ringer någon annanstans, dessutom får han inte heller tala med någon om detta så det kom ut till offentligheten.

Det här är Max blogg.

1 kommentar:

Anonym sa...

Första intrycket av inlägget är att anordnaren inte har någon respekt för Max över huvud taget.

Om Max jobbat av och till på praktikplatsen sedan 15-årsåldern och fortfarande inte erhåller erkänsla och respekt är det verkligen illa ställt. Uppenbarligen har arbetsgivaren inte lärt sig att behandla Max med hänsyn och det märks i hans uppenbara agerande; Max får inte
semester och uppmanas försvinna från arbetsplatsen när han inte accepterar läget. Att som Max
gör försöka manövrera med fack, AFs kundtjänst och handläggare kan verka som en god ide men i
själva verket är det inte en vinnande kombination. Vad Max måste göra är att sätta sig i respekt hos sin arbetsgivare. Och eftersom han låtit situationen gå så långt som den har gjort där
arbetsgivaren behandlar honom som skit, så måste Max ta i med hårdhandskarna. Det är enda vägen
ut ur situationen.